Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?

Nu när alla kommer med sina halvårs uppdateringar tänkte jag vara lite mer filosofisk och ställa mig frågan "Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?".

Man läser ofta att vi bör spara mer för att få en bättre ekonomi. För en stor del av befolkning håller jag med att det stämmer. Man bör ha en buffert för oförutsedda utgifter och se till att en del av inkomsterna sparas varje månad. Det ger en trygghet både personligt och samhällsekonomiskt där vi klarar av både personliga förändringar och förändringar i vår omvärld. Har man en tillräckligt stor del sparad på ett bankkonto eller annan säker placering kan/bör man titta på lite mer riskfyllda placeringar som aktier det ger möjlighet till bättre avkastning och skapar ett intresse för ekonomi generellt. 

Men för oss som sparar för att kunna leva på avkastningen, är vi samhällsekonomiskt lönsamma? Vad vi säger är att vi inte vill jobba och bidraga till samhället som stort. Vi vill att andra ska göra jobbet åt oss så vi kan luta oss tillbaka och dricka en Martini vid poolkanten eller resa till Bhutan för att se världen. Är inte vi extrema i våra värderingar då vi inte bidrar till samhället i stort (när vi väl har nått vårt mål).

Konsumtion är ju det som genererar ekonomisk utveckling och det som gör att värdet på våra aktier växer. Följer allt för många i våra fotspår så blir det ju ingen tillväxt eftersom ingen konsumerar något. För att kunna leva på sina tillgångar som småsparare (vilket vi trotts våra miljoner i aktier är), måste vi anpassa vår budget till att klara av avkastningen på vårt kapital och leva relativt begränsat. Skulle vi spendera både lönen från vårt arbete OCH avkastningen på vårt kapital kan vi leva mer bekvämt samt generera tillväxt vilket skapar mer jobb och tillväxt för de bolag vi har investerat i.

De flesta av oss investerar dessutom i aktier vilket är handel i en andrahandsmarknad av delar i företag. Det bidrar heller inte nämnvärt till att bättra på ekonomin, ja vi tillhandahåller möjlighet till företagen att fylla på sina kassor via emissioner men vi behöver inte deltaga. Så aktiemarknaden i sig självt bidrar inte med något värde till samhällsekonomin efter det att ett företag har etablerat sig på marknaden. Ja, vi tillhandahåller en riskspridning där entreprenörer och riskkapitalister kan likvidera resultatet av sina risktagande, men det bidrar inte i sig självt till nya företag, jobb och tillväxt. 

För att besvara min fråga innan jag svävar ut lite så skulle jag vilja säga att vi inte är samhällsekonomiskt lönsamma utan att vi är väldigt själviska i vårt agerande. Observera att jag säger inte att det är fel att vara det, mycket av ekonomiskt tänkande och då speciellt marknadsekonomi bygger på själviskhet. Kärnan i efterfrågan i modellen för tillgång och efterfrågan är att individer agerar själviskt.

Att agera som "Angel Investor" eller "venture capitalist" borde vara mer samhällsekonmiskt främjande då det skapar nya företag och nya arbetstillfällen. Det borde även ge bättre avkastning (risk/reward) och öka möjligheten till att investera i rätt företag* (speciellt om vi investerar i ett mindre företag där vi kan påverka hur det sköts). Nackdelen är dock att vi är små aktörer och vill sprida våra risker och i viss mån minimera dem, direkt investeringar är mer riskfyllda då man vanligtvis söker efter kapital när man inte har någon dokumenterad intjäningsförmåga.

Finns det något forum för dem som vill investera i start-up företag för att göra vinst (crowdfunding finns men vad jag känner till finns det ingen där man genererar vinst)? Det finns även riskkapitalbolag men där behöver man investera stora summor.

* Jag antar här att vi istället för att lära oss om aktier investerar tiden till att lära oss om företagande.