söndag 7 juli 2013

Kapitalkrav för att leva på avkastningen

Jag tänkte försöka mig på en genomgång av vad man bör tänka på om man planerar att leva på sin avkastning. Någat som många nog funderar på i hängmattan under semestern.

Avkastning

Det viktigaste att fundera över är hur mycket man tror att sitt kapital kommer att ge i avkastning efter det att man har gett upp sin inkomst från arbete. Tittar man på portföljteori så har en portfölj 40 – 60% aktier och resterande kapital i riskfria placeringar.

Vad kan vi då räkna med för avkastning på aktier respektive riskfria placeringar? Riksbankens inflationsmål ligger på 2%. Så om vi räknar med att i längden inflationsmålet kommer att uppnås så borde man kunna räkna med en ränta kring 4%. Det skulle ge avkastning på 0,8% efter skatt justerad för inflation. För närvarande ligger KPI kring 0% och räntan på riksgäldsspar på 0,65%). Själv får jag 1,7% när jag binder mina pengar på ett år.

Jag har sett olika siffror på hur mycket aktier i genomsnitt går upp med per år, de varierar från 7 – 11%. När jag räknar så använder jag mig av 8%, dvs 4% premium på räntan enligt ovan.

Sätter vi in dessa siffror i vår aktieportfölj så ska en portfölj generera mellan 5,6% (40%*0,08+60%*0,04) och 6,6% (60%*0,08+40%*0,04). Att beräkna med 6% avkastning kan därför vara lämpligt.

Själv räknar jag dock bara med 5% avkastning då jag vill ha en säkerhetsmarginal.

Budget

Den andra viktiga komponenten är budgeten.

Själv räknar jag på en budget på 16,000 kronor exklusive kostnader för bostad för första personen och 10,000 kronor för varje extra familjemedlem då många kostnader är gemensamma.

När jag räknar på budgeten så räknar jag bort hyra då jag vill äga min bostad och om jag lever på avkastningen då jag vill ha kontroll över mina utgifter. Äger man sin bostad så slipper man dessutom inflationen på den kostnaden vilket håller nere kostnaderna i längden. Dessutom kommer bostaden förhoppningsvis att öka i värde vilket ger ett dolt värde och en extra säkerhetsmarginal.

Kapitalet

Sedan gäller det att bestämma sig för om man vill spenderat sitt sparade kapital eller om man vill ha det kvar när den dagen kommer. Att ha det kvar ger ett bra arv till sina efterkommande men kräver också att man måste spara mer pengar innan man kan slå sig till ro.

Själv så räknar jag med att spendera kapitalet men också att jag lever tills jag blir 100.

Inflationen

Inflationen är också mycket viktig när man räknar om man kan leva på avkastningen. Det kapital man har måste inte bara generera pengar till utgifterna i sin budget men även också till att behålla samma levnadsstandard.

Dock måste man vara uppmärksam på om man man vill ha kapitalet kvar eller inte. Vill man ha samma kapital kvar så måste man räkna inflation på sitt sparkapital. Vill man inte har kapitalet kvar räcker det med att räka inflation på sina utgifter.

För att illustrera skillnaden. Om inflationen är 5% och du har 1,000,000 kronor och får 10% ränta som du vill leva på så måste du nästa år ha 1,050,000 kvar för att få samma köp kraft på din ränta. År 1 får du 0,10*1,000,000 = 100,000 i ränta, för att behålla samma köpkraft nästa år behöver du få 100,000 * 0,05 = 105,000 i ränta. d.v.s du behöver ha 105,000/0,10 = 1,050,000 i kapital.

Vill du inte ha kapitalet kvar kan du ju använda en del av det för att kompensera för inflationen. Om du vill behålla samma köpkraft år 2 enligt exemplet ovan så använder du dig av 5,000 kronor av kapitalet för att kompensera för inflationen vilket gör att du bara har 995,000 kvar nästa år för att generera avkastning.

Enligt ovan så använder jag mig av riksbankens 2% mål när jag räknar på min budget.

Pension

När pensionen börjar betalas ut så kommer man att få ett bidrag till sina utgifter.

När jag räknar så räknar jag endast med grundpensionen. Det gör jag för att jag har en pension som kommer att utbetalas till mig i en klumpsumma om jag går i pension innan 55.

Skatt

Staten ska ju också ha sitt av kapitalvinster. För närvarande ligger kapitalskatten på 30% i Sverige. Dock kan man välja att slå sig till ro utomlands där man inte behöver betala någon kapitalskatt. Observera dock att under en övergångsperiod kan du få betala skatt även om du har skrivit dig utomlands (se skatteverket). Som det påpekas i kommentarsfälten så kan man även minska skatten med ett ISK eller en kapitalförsäkring. Om du köper 100,000 Telia aktier för att leva på avkastningen så skulle skatten på utdelningen bli 85,500 (30%) om du har dem i ett vanligt värdepapperskonto men sjunka till 30,000 om du har dem i ett ISK (10%) med dagens statslåneränta (2,16%).

Kapitalet kvar

Nu har vi tillräckligt med information för att beräkna hur mycket kapital vi behöver för att klara oss. Det är enklare att räkna på om man vill ha kapitalet kvar så vi börjar med det.

Vi vill hålla en budget om 16,000 med dagens värde. Vi behöver därför få en årlig avkastning om 192,000 som kommer att behöva öka med inflationen varje år. Räknar vi med mina siffror nedan så behöver vi ha ett kapital om 6,857,143 kronor för att klara oss (sedan behöver vi även pengar till att köpa en bostad)

Vi behöver budget/(avkastning på kapital – inflationen)*behållning efter skatt

Budget = 192,000
avkastning på kapital = 6%
Inflation = 2%
Behållning efter skatt = 70%

Dock bör vi komma ihåg att vi kommer att få extra tillskott när vi börjar få pension. Men för att räkna med det blir det lite mer komplicerat.

Inget kapital kvar

Vi vill fortfarande hålla en budget om 16,000 med dagens värde men nu kan vi använda oss av kapitalet och behöver därför inte öka det med inflationen. Dock behöver vi bestämma oss för hur länge vi räknar med att behöva generera avkastningen. För att inte behöva gå in på mer komplicerade matematiska formler kan vi använda oss av excel och ”trial and error”. Vi behöver 4,900,000 kronor för att klara oss i 50 år utan att räkna med pensionen (plus kapital för en bostad).

Kapital år 1 (A) Budget år 1 (B) Behållning efter år 1 (C=A-B)
Kapital år 2 (D=C*avkastning) Budget år 2 (E=B*Inflation) Behållning efter år 2 (D-E)

Den andra raden kan sedan kopieras för antalet år som behövs. Man kan göra fasta referenser i excel till avkastningen och inflationen så kan man experimentera med olika scenarion.

(Vill man vara riktigt noggrann kan man lägga till en fjärde kolumn till tabellen då exemplet enligt ovan räknar med att hela budgeten är en kostnad dag ett av det nya året. Man kan räkna ut vad räntan blir på den del av budgeten man inte spenderar (budgeten / 2 * avkastningen) och lägga till det till kapitalet. Dock tycker jag att man inte ska vara så noggrann för att få ännu en liten säkerhetsmarginal)

Även här kommer vi att få extra tillskott när vi börjar få pension. Det är lite lättare att räkna med när man använder sig av excel. Grundpensionen ligger för närvarande kring 7,500 kronor per månad eller 90,000 per år och är inflations justerad. Vad vi behöver göra är att se hur många år det är kvar till pension för att se hur mycket vi kan beräknas få per år då och subtrahera det från budgeten det året vi får pension.

Låt säga att vi kommer att gå i pension om 10 år och att inflationen är 2%. Pensionen vi pensioneringstillfället räknas då ut som

=nuvarande pension*power(1+inflationen;antal år till pensionering)
=90,000power(1+0,02;10) = 90,000*1,22=109,800 kronor.

Lägger vi in det i cellen för budget för år 11 så kommer våran ”trial and error” metod fram till att vi ”endast” behöver 3,050,000 kronor för att slå oss till ro för att klara oss i 50 år.

Har ni andra pensioner är det bara att gör likadant med dessa belopp.

Om det är någon som kan ge en formel för hur man beräknar det så är det en välkommen kommentar. Tar även tacksamt emot andra kommentarer om jag har missat något.

måndag 1 juli 2013

Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?

Nu när alla kommer med sina halvårs uppdateringar tänkte jag vara lite mer filosofisk och ställa mig frågan "Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?".

Man läser ofta att vi bör spara mer för att få en bättre ekonomi. För en stor del av befolkning håller jag med att det stämmer. Man bör ha en buffert för oförutsedda utgifter och se till att en del av inkomsterna sparas varje månad. Det ger en trygghet både personligt och samhällsekonomiskt där vi klarar av både personliga förändringar och förändringar i vår omvärld. Har man en tillräckligt stor del sparad på ett bankkonto eller annan säker placering kan/bör man titta på lite mer riskfyllda placeringar som aktier det ger möjlighet till bättre avkastning och skapar ett intresse för ekonomi generellt. 

Men för oss som sparar för att kunna leva på avkastningen, är vi samhällsekonomiskt lönsamma? Vad vi säger är att vi inte vill jobba och bidraga till samhället som stort. Vi vill att andra ska göra jobbet åt oss så vi kan luta oss tillbaka och dricka en Martini vid poolkanten eller resa till Bhutan för att se världen. Är inte vi extrema i våra värderingar då vi inte bidrar till samhället i stort (när vi väl har nått vårt mål).

Konsumtion är ju det som genererar ekonomisk utveckling och det som gör att värdet på våra aktier växer. Följer allt för många i våra fotspår så blir det ju ingen tillväxt eftersom ingen konsumerar något. För att kunna leva på sina tillgångar som småsparare (vilket vi trotts våra miljoner i aktier är), måste vi anpassa vår budget till att klara av avkastningen på vårt kapital och leva relativt begränsat. Skulle vi spendera både lönen från vårt arbete OCH avkastningen på vårt kapital kan vi leva mer bekvämt samt generera tillväxt vilket skapar mer jobb och tillväxt för de bolag vi har investerat i.

De flesta av oss investerar dessutom i aktier vilket är handel i en andrahandsmarknad av delar i företag. Det bidrar heller inte nämnvärt till att bättra på ekonomin, ja vi tillhandahåller möjlighet till företagen att fylla på sina kassor via emissioner men vi behöver inte deltaga. Så aktiemarknaden i sig självt bidrar inte med något värde till samhällsekonomin efter det att ett företag har etablerat sig på marknaden. Ja, vi tillhandahåller en riskspridning där entreprenörer och riskkapitalister kan likvidera resultatet av sina risktagande, men det bidrar inte i sig självt till nya företag, jobb och tillväxt. 

För att besvara min fråga innan jag svävar ut lite så skulle jag vilja säga att vi inte är samhällsekonomiskt lönsamma utan att vi är väldigt själviska i vårt agerande. Observera att jag säger inte att det är fel att vara det, mycket av ekonomiskt tänkande och då speciellt marknadsekonomi bygger på själviskhet. Kärnan i efterfrågan i modellen för tillgång och efterfrågan är att individer agerar själviskt.

Att agera som "Angel Investor" eller "venture capitalist" borde vara mer samhällsekonmiskt främjande då det skapar nya företag och nya arbetstillfällen. Det borde även ge bättre avkastning (risk/reward) och öka möjligheten till att investera i rätt företag* (speciellt om vi investerar i ett mindre företag där vi kan påverka hur det sköts). Nackdelen är dock att vi är små aktörer och vill sprida våra risker och i viss mån minimera dem, direkt investeringar är mer riskfyllda då man vanligtvis söker efter kapital när man inte har någon dokumenterad intjäningsförmåga.

Finns det något forum för dem som vill investera i start-up företag för att göra vinst (crowdfunding finns men vad jag känner till finns det ingen där man genererar vinst)? Det finns även riskkapitalbolag men där behöver man investera stora summor.

* Jag antar här att vi istället för att lära oss om aktier investerar tiden till att lära oss om företagande.

torsdag 27 juni 2013

Ränta

Det var ett tag sedan sist, men jobbet har tagit ut sin rätt.

Jag skulle vilja göra två förslag på två reformer angående räntan. Den första är nog redan ganska omdebatterad och är att avskaffa ränteavdraget. Jag tycker att båda de två politiska blocken borde vara för den. De borgliga är emot statliga ingrepp och bidragspolitik. Det socialdemokratiska blocket borde också vara emot det då det gynnar rika mer än det gynnar fattiga. Det skapar dessutom en överbelåning vilket inte är bra för samhället i sin helhet.

Ränteavdraget gör att man kan dra av 30% av sina räntekostnader om man har andra kapitalintäkter eller lön från arbete att kvitta dem emot. Det enda kraven är att det är ränta från ens egna skuld och att man har betalt den (dock ej studieskuld). Ränteavdraget gör att man kan låna mer än man borde och ökar således befolkningens skulder. I ett läge när vi är överbelånade och borde minska vår skuldsättning så vore det lämpligt att ta bort ränteavdraget. Det är även ett bra läge nu när räntan är så låg och påverkar låntagare minimalt. Förslaget skulle innebära att folk lånar mindre kapital och vi får en stabilare ekonomi. Gör man det samtidigt som riksbanken sänker styrräntan borde det få en minimal effekt.

Det andra förslaget är nog inte lika omdebatterat eller något man tänker på i vanliga fall. Det är att ta bort kapitalskatten på den del av räntan som utgör inflation. Som bekant består den nominella räntan av två delar, realränta och inflation. Realräntan är det avkastning över inflationen som man vill ha för att låna ut sitt kapital. I och med att man betalar kapitalskatt på hela den nominella räntan så betalar man således även skatt på inflationen. Detta gör att man som långivare kräver en högre nominell ränta för att låna ut sitt kapital. Tar man bort skatten på inflationsdelen av den nominella räntan skulle räntenivån sjunka och räntefluktuationen skulle minska. Även detta är lämpligt att göra nu när inflationen är så låg. Följande lilla tablell visar hur förslaget skulle påverka avkastningen med och utan skatt på inflationen.

  
Real ränta Inflation Nominell ränta Avkastning Efter skatt (inkl inflation) Avkastning Efter skatt (excl inflation)
2.00% 1.00% 3.00% 2.10% 2.40%
2.00% 2.00% 4.00% 2.80% 3.40%
2.00% 3.00% 5.00% 3.50% 4.40%
2.00% 4.00% 6.00% 4.20% 5.40%
2.00% 5.00% 7.00% 4.90% 6.40%
2.00% 6.00% 8.00% 5.60% 7.40%
2.00% 7.00% 9.00% 6.30% 8.40%

Skulle inflationen enligt tabellen stiga till 5% får vi faktiskt en negativ avkastning när vi beskattar både realränta och inflation (den effektiva avkastningen är 4.9% medan inflationen är 5%, dvs vår köpkraft minskar med 0.1%). Beskattar vi inte inflationen får vi alltid en positiv avkastning. 

Om vi vänder på det hela så kräver en långivare högre realränta ju högre inflationen är för att kompensera för vad man måste betala i skatt på inflationen. Enligt vårat exempel ovan om 5% inflation skulle en långivare kräva 9.14% (4.14% real ränta och 5 % inflation, 9.14*0.7 = 6.4) ränta för att få samma avkastning som när man inte betalar skatt på inflationen. Med andra ord, skatt på inflationen ger större svängningar i den nominella räntan.

Jag vet inte hur blocken skulle ställa sig till detta förslag men jag tycker det är konstigt att vi behöver betala skatt på inflationen då inflation i sig är en form av skatt på våra besparingar.

Om båda förslagen införs samtidigt borde de till viss del ta ut varandra för stattskassan. Jag skulle gissa att det skulle få e viss positiv effekt då jag förmodar att vi har mer lån än vad vi har sparade medel. De borde även till en viss mån ta ut varandra för låntagaren då det ena förslaget ökar utgifterna (då avdraget tas bort) men medan det andra minskar utgifterna (då det sänker räntenivån) Jag tror även att det skulle få en positiv effekt på ekonomin som helhet. Dels genom att vi får en mindre belåning vilket minskar den finansiella risken för ekonomin, dels vi får en mindre fluktuation i räntan och mindre svängningar i ränteläget.

lördag 1 juni 2013

Dollar

Jag tittade på Kapitalismens Återvändsgränd (End of the Road - How money became worthless) på URplay. Det är en ganska skrämmande bild dom måla upp så jag hat tittat lite närmare på det hela. Jag bör dock trycka på att jag inte är National Ekonom (har dock läst National Ekonomi A, 20p för länge sedan) och jag kan ha räknat fel eller förstått, men jag har länkat alla de källor jag har använt, så det är bara att skaffa er en egen förståelse.

Först lite siffror. Tittar man på USA's bytesbalans (skillnaden på van man producerar och förbrukar) så har man mellan 1971 och 2009  förbrukat varor och tjänster för US$ 7,772,729,000,000 mer än vad man har producerat (Utrikespolitiska institutet). Det är en stor siffra vilket motsvarar 1,160 US$ per person om man räknar med att jordens befolkning är 6,700 miljoner. Det innebär att med en befolkning på 314 miljoner är USA "skyldiga" resten av värden US$ 1,217 per person sedan 1971. Tittar man bara på handelsbalansen (Vilket bara tittat på export vs import) så är skillnaden större (US$ 9,049,320,000,000) dvs, mycket tack vara turism, patent och licenser hålls bytesbalansen nere.

Vid utgången av 2009 hade världens länder en samlad valutareserv på US$ 8,164,429,000,000. Av dessa kan (om jag förstår termen "unallocated reserves" korrekt) man härleda US$ 4,590,412,000,000 till olika valutor (resten utgör reserver av okänd valuta). Av de man kunde härleda utgjorde US$ 2,847,572,000,000 av US dollar eller 62% av den totala valuta reserven är i US$. Tar man 62% av den totala valutareserven så skulle US$ 5,064,643,000,000 utgöra valutareserver i olika länder. (IMF) 

Tittar vi på 2009 (Vilket är det senaste året jag har hittat jämförbar statistik för) så var bytesbalansen US$ -378,000,000,000. Under samma år var den vara man exporterade mest av "Petrolium oils, refined" till ett värde av US$ 34,953,591,172 (The Observatory). Det är inte riktigt sant, då man faktisk "exporterade" US$ till ett värde av 148,973,000,000 under samma år (den samlade kända valutareserven i US$ ökade med det värdet). Räknar man med att 62% av den totala valutareserven är i US$ och ökningen av "unallocated reserves" var lika stor i US$ så "exporterade" man US$ 240,151,000,000, vilket utgör 63.5% av bytesbalansen eller 687% större än den vara man exporterade mest av. Räknar man totalt så har man "exporterat" 5,061,946,000,000 US$ till resten av värden (62% av "total reserves").

Under  1944 så skapades Bretton Woods systemet vilket är ett system av regler, institutioner och processer för att reglera det internationella monetära systemet (IMF och vad som idag är World Bank Group skapades samtidigt). De viktigaste inslagen i Bretton Woods-systemet var en skyldighet för varje land att anta en penningpolitik som upprätthålls växelkursen genom att knyta sin valuta till dollarn och möjligheten av IMF för att överbrygga tillfälliga obalanser i betalningarna (Det var tänkt att använda en nya valuta "Bancor" (lägg det på minnet det är troligt att ni kommer att höra mer av det i framtiden) som världs valuta till vilken valutorna skulle vara knuten, men USA vill ha dollarn till reserv valuta vilket man fick). Man hade fasta växelkurser mellan olika valutor och den amerikanska dollarn var fixerad till ett värde av US$35 per ounce (31.1gram). (Wikipedia)

Tidigare var valutorna uppbackade av guld men nu var de  uppbackade av US$ vilken i sig var uppbackad av guld. Det vill säga när "the great depression" inträffade had alla valutor ett värde då de var kopplade till guld.  "Imbalances in international trade were theoretically rectified automatically by the gold standard. A country with a deficit would have depleted gold reserves and would thus have to reduce its money supply. The resulting fall in demand would reduce imports and the lowering of prices would boost exports; thus the deficit would be rectified. Any country experiencing inflation would lose gold and therefore would have a decrease in the amount of money available to spend." Dock hade valutorna ingen fast växelkurs mellan varandra vilket man ville åtgärda med Bretton Woods.

Det finns dock ett problem med att ha ett lands valuta som "reserve currency", för att bibehålla Bretton Woods systemet måste USA hålla ett underskott i betalningsbalansen (bytesbalans + kapitalbalans + finansiell balans) för tillför likviditet för att kunna växla dollar mot guld. Har man mer dollar så har man mer dollar än guld och dollarn är övervärderad. Å andra sidan måste man ha ett överskott i betalningsbalansen för att bibehålla förtroende för dollarn. (Triffin's dilema) 

Bretton woods fungerade dock bra till en början med en stark amerikansk export, men då framför allt Japan's och Tyskland's ekonomier växte krympte USA's andel av världens export. Å andra sidan medförde vietnamkriget och inhemska sociala program att tillgången på dollar ökade. Detta ledde till inflation och värdet på dollarn minskade. Mer ett fast värde på dollarn om 35 dollar per ounce guld så hade utländska banker mer dollar än vad USA hade guld i sina reserver, vilket gjorde att länder började kräva tillbaka guld från USA. Detta medförde att Nixon1971 enhälligt avbröt kopplingen till guld och länder kunde inte längre kräva tillbaka guld i utbyte mot dollar.  I och med detta så har Dollar och andra valutor inte längre något reellt värde och är vad man kallar för "fiat currencies". (Nixon Shock)

En valutareserv är en stats reserv av utländska valutor för att kunna försvara eller manipulera dess värde. Under en fast växelkurs hade man en valutareserv för att skapa en stabil valuta så att investerare inte kan spekulera i att en valuta ska försvagas (Finanskrisen 1990 - 1994). Under en flytande växelkurs har man den för att kunna påverka valutansvärde. 

I och med att dollarn (eller andra valutor) inte längre har ett reellt värde behöver man inte längre ha en balans i sin handelsbalans. För USA som är den största ekonomin och med att dollarn har varit valutan för olja (petro-dollar) har länder fortsatt att jämföra sin växelkurs mot dollarn. Genom att ha en låg växelkurs kan man sälja varor billigare till USA och andra länder då varorna blir billigare för konsumenter i andra länder. Ett sätt att hålla sina egna valutor billigare får man om man köper dollar. Så genom åren har man köpt på sig dollar för att hålla sin egna valuta lågt värderad. 

Med de ekonomiska problem man har för tillfället har man inför ett program (Quantitative easing, QE) som kort innebär att man ökar peningmängden i USA (US$), d.v.s det finns mer dollar i omlopp, detta gör att värdet på dollar minskar. Detta gör att de valutareserver som olika länder har minskar i värde. Detta görs samtidigt som länder börjar handla direkt med varandra, utan att använda dollar. Dvs. tillgången ökar samtidigt som efterfrågan minskar. Det naturliga vore då att sälja av sina dollar reserver för att inte värdet på valutareserven ska minska i värde. Skulle detta ske så kommer utbudet att öka ytterligare och dollarn försvagas ännu mer i värde, vilket får till följd att fler länder säljer sina valutareserver och dollarn sjunker ännu mer. Dock har länder enligt ovan ett självintresse att inte sälja av sina dollar då landets varor och tjänster blir dyrare (ett sätt att till viss nivå undvika detta är att sälja en valuta i reserven (dollar) och köpa en annan (Euro)). Dock vill ingen vara den som är sist med att sälja sina dollar om en större utförsäljning skulle ske. Vi går därför en skör balansgång idag för i längden är det inget som andra länder kommer att acceptera, inte heller vi som medborgare. 

Varför ska Sverige ha en valutareserv på 195 miljarder kronor (wikipedia) som kan användas till att skapa värde för den svenska befolkningen. Dessutom skulle vår förmögenhet öka då vi får en starkare växelkurs och kan handla varor billigare (fast det skulle också få en öka arbetslöshet som konsekvens då vi säljer mindre till utlandet). Det senare kan låta som en förklaring till min fråga, men tag då i beaktande vad jag skrev i förra paragrafen.

Går vi tillbaka till dollarns värde mot guld under Bretton Woods US$ 35/ounce och jämför det med dagens guld pris på US$ 1,387/ounce så är dollarn övervärderad 40 gånger, dvs växelkursen mot svenska kronan skulle inte vara 6.5 kronor/dollar utan 0.16 kronor/dollar, m.a.o 1,000 dollar skulle bara vara värda 25 dollar.


Om vi går tillbaka till mina siffror i början så är dollarn också kraftigt övervärderad. Det finna upp emot US$5,061,946,000,000 som innehavs av länder till vilka de har "rätt" till varor  från USA. Enligt The Observatory uppgår USA's export nästan till 1,000,000,000,000. M.a.o. så har man "rätt" till 5 års produktion av varor utan att behöva ge något tillbaka förutom US$.

Detta är något som kommer att justeras vad tiden lider, när och hur spekulerar jag inte här, men jag har sålt av mina US$ som jag hade på ett konto. Dock är jag fortfarande starkt beroende av dollarn då min lön och mitt pensionssparande är i dollar. Så för mig var det ganska dumt att ha dollar på ett konto.

Jag tror jag vågar publicera det här och inväntar kommentarer.



torsdag 23 maj 2013

Ursäkt

Success is as dangerous as failure.
Hope is as hollow as fear.

What does it mean that success is a dangerous as failure?
Whether you go up the ladder or down it,
you position is shaky.
When you stand with your two feet on the ground,
you will always keep your balance.

What does it mean that hope is as hollow as fear?
Hope and fear are both phantoms
that arise from thinking of the self.
When we don't see the self as self,
what do we have to fear?

See the world as your self.
Have faith in the way things are.
Love the world as your self;
then you can care for all things.

Lao Tzu


Jag vill be om ursäkt för min rekommendation vad gäller Mabi Rent. Den var inte genomtänkt. Det är inte ett bra bolag då de arbetar utan strategi eller är transparenta i vad de gör. Som Ludde pekade ut är det också en stor ekonomisk risk med så stora ränteutgifter i förhållande till den vinst de gör idag. En liten ökning i räntorna får stor genomslagskraft på deras resultat räkning. Även om det verkar som om den ränteökningen dröjer kommer de inte att kunna amortera ner lånen så pass mycket tills dess att det ger ett signifikant utslag på deras räntekostnader. De behöver således frigöra kapital på annat sätt. Det finns möjligheter till vinst men riskerna för att nå dit är enligt mig förstora. För en spekulant kan det vara intressant men jag har nog kommit fram till att det inte är vad jag är, i alla fall inte så stor spekulant.

Min självrannsakan har kommit fram till att jag nog fortfarande var euforisk över den starka kursstergring jag har haft med Doro. Jag har aldrig upplevt det under en så kort period förut. Det understryker ännu mer att jag är på rätt väg vad gäller att skaffa mig en bättre förståelse för vad jag vill med mina investeringar. Det behövs bättre självkännedom och disciplin för att bli en bra investerare.

söndag 19 maj 2013

Självrannsakan

Nu när euforin efter Doro's rapport har lag sig och analysen av Mabi Rent är publicerad fortsätter jag min självrannsakan efter att jag har kommit fram till att jag inte följer mina egna råd. Jag har också kommit fram till att jag inte har en klar strategi för mina investeringar. Det kommer fram klart (men har funnits där innan) efter mitt råd att köpa Mabi Rent. Spekulativt är det en intressant aktie men inte för en värdeinvesterare eller utdelningsinvesterare. Det ligger ingen klar strategi för mig att förvärva dem, något som jag klagade att Mabi inte har, vad värre är, jag har det inte heller. Det är något jag ska sätta mig ner och se över. Jag har mission, vision och mål, även om jag aldrig har satt mig och skrivit ner dem.

En vision är ju det man strävar mot och liksom många andra bloggare är min vision att kunna leva på avkastningen på mitt kapital.

Mission är anledningen till att man existerar. Jag är inte så säker på att man behöver en mission som individ, de är väl att leva så länge man kan. Sedan kan man ju ha olika livsmål och att uppfylla olika drömmar men det är enligt mig inte en mission.

Som mål har jag satt upp en budget på 24,000 kronor med dagens penningvärde som jag strävar att kunna finansiera via mitt kapital. Jag har nog kommit lite längre än många andra och har på sätt och vis redan nått målet (kom med Doro's rapport). Enligt mitt excel ark så får jag ca. 200 kronor mer per månad från mitt kapital än vad jag behöver enligt min budget. Men jag säger "på sätt och vis" för att jag har ännu inte räknat in inflationen. För att kunna bibehålla min budget så måste jag ju öka min budget med inflationen varje år. Å andra sidan så har jag heller inte räknat in grundpensionen som jag tror jag får när jag kommer upp i 65 års ålder. Dessutom så kommer jag ju att ha hela mitt kapital kvar när jag går bort och jag kan ju även räkna in med att minska det varje år så att det tar slut när jag är 100 år eller så hoppas att jag inte lever längre. Så det fins en del att reda ut för att göra mitt mål tydligare.

Jag har dock kommit fram till att jag ännu ingen lust med att sluta jobba, så jag bör nog även se över min vision och mitt mål. Vetskapen om att jag kan sluta när jag vill är dock inte så dum.

Då är det bara strategin kvar som beskriver hur jag ska nå dit. Som jag skrev innan så har jag bara en liten del av mina besparingar i aktier så jag har en del jag kan investera. Men som kom fram under mitt inlägg där jag listade min aktieportfölj och mitt inköp an Mabi Rent så är jag inte säker på vad jag är för investerar typ. Jag såg att Spartacus Invest har skrivit om olika investeringsmodeller, dock finns de inte samlade så man får leta lite. De jag har hittat är fokusinvestering, värdeinvestering, utdelningsinvestering, tillväxtinvestering, contrarian-investering (något som jag inte har en anning om vad det är). Sedan kan man ju också blanda olika investerings modeller. Jag ska sätta mig ner och titta igenom dem lite och se vad jag egentligen är för investerings typ. Antagligen kommer jag att komma fram till en mix där olika delar av minportfölj har olika strategier.

Ska man bli seriös med bättre självdisciplin så ska man. Det kommer nog att ta ett tag att komma fram till strategin och mina tankar om de olika strategierna kommer nog att bli publicerade efterhand framöver. Jag har fått bevis på att det är nyttigt att skriva ner mina ideer, det har redan get resultat att omformulera min mission, vision, mål och strategi. De håller inte är otydliga och måste således ses över.

Har du fler typer av investeringsmodeller eller andra råd att komma med? Här är ett område jag verkligen behöver hjälp med så kommentarer är välkomna mer än vanligt. Det gäller inte bara investeringar, det gäller mitt liv. Mitt råd är dock klart, sätt dig ner och skriv ner dina tankar om dina investeringar håll dem inte bara i huvudet (gäller även andra områden). De blir mer konkreta då och du kan bearbeta dem på ett annat sätt. Det behöver inte vara i en blogg. Förhoppningsvis kommer det också att leda till att jag blir en bättre investerare.

lördag 18 maj 2013

Mabi Rent

Min blogg inriktar sig ju på små och medelstora svenska företag, så idag ska jag titta på ett riktigt litet företag, Mabi Rent. Företaget är ett hyrbilsföretag som erbjuder korttidsuthyrning av personbilar, lätta lastbilar, minibussar och ett antal "specialbilar" i Sverige och Tyskland. Man har även bilförsäljning av Kia, Peugeot och Opel (samägt med Opel Sverige) inom bolaget. I och med att det är ett litet företag (totalt börsvärde om 28.5 miljoner kronor) är det svårt att få tag i information och även deras rapporter är knapphändiga. 

Mabi Rent börsnoterades i Juni 2010 på Aktietorget till teckningskursen 6,00kr per aktie. Man sysslade då endast med hyrbilar på den Svenska marknaden. I december 2011 så köpte man in 85% av Expoautos EA AB som säljer och ger service till Opel. Under 2012 köpt man Autoexpo i Nacka AB som säljer och ger service till Kia och Peugeot. Under 2012 etablerade man också (genom förvärv) ett kontor för biluthyrning i Berlin, Tyskland. Dessa expansioner har satt sina spår i resultaträkningen där man har minskat vinsten från 4,094 under 2010 till 1,978 miljoner under 2012, samtidigt har omsättningen ökat från 120,168 miljoner 2010 till 235,263 miljoner 2012. Vinstmarginalen räknat på resultatet efter skatt per omsättning har alltså minskat från 3.39% till 0.84%. Under 2012 var dock strategin att öka marknadsandelen framför lönsamhet.

Inköpen av Expoautos och Autoexpo (vilka jag förstår var ägda av samma personer som är huvudägare till Mabi) köptes in för att lägga till lönsamma företag till gruppen. Enligt Mabi har man funnit att det synergieffekter främst inom inköp men även inom service och försäljning. Själv tycker jag att man får en bättre marknad för försäljning av sina hyrbilar när de är dags att utrangera från hyrbils delen och hitta en stark synergieffekt där. 

Med 93 uthyrningsställen i Sverige börjar man känna att man nått den etablering som man vill ha i Sverige och har därför också börjat titta på andra marknader. Valet som första land att etablera sig utanför Sverige har fallit på Tyskland och då speciellt på Berlin. Det kan vara en vettig lansering då Tyskland fortfarande är Sveriges viktigaste handelspartner med tanke på företagskunder. Det är också en stor marknad i sig självt. Enligt den senast intervjun med André Schleemann på Introduce går etableringen bättre än förväntat. Det kommer sannolikt att ta mer av Mabi Rent's resurser att utöka sin verksamhet i Tyskland då man vill ha flera kontor för att få synergier mellan uthyrningskontoren.

Mabi är en risk fylld placering på många plan. Dels är man mer riskbenägna än många företag vilket kan ses från följande kommentar från André angående etableringen i Tysklad "Berlin är huvudstaden och växer mest av alla tyska städer just nu och motsvarar en tredjedel av hela Sveriges kundunderlag.  Några synergier ser vi inte just nu utan det får växa fram vartefter". Samma tendens kommer fram vid expanderingen till bilförsäljning "Även om det finns vissa synergier mellan Mabi hyrbilar och Autoexpo i Nacka så genomför vi detta förvärv främst för att det är en bra investering i en sund verksamhet till ett bra pris inom en närliggande verksamhetsgren till hyrbilsverksamheten", säger Svante Carlsson, styrelseordförande i Mabi Rent". Man expanderar kraftigt till nya områden och marknader utan en klar strategi. Dels så är avsaknaden av en strategi en risk men mer så själva den snabba expansionen, det finns en risk att man förlorar fokus på kärnverksamheten och lägger ner för mycket energi på att expandera. Förhoppningsvis så kommer man inte att expandera under 2013 (annat än för hyrbilsmarknaden i Sverige och Tyskland) utan att arbeta med att konsolidera verksamheten. Frågan är dock om man har den styrkan att låta bli, enligt ovan så verkar deras VD vara riskbenägen och därför svårt att hålla tillbaka. Det finns även en risk att man tar sig vatten över huvudet vad gäller Tyskland och att man går vilse i en för stor marknad för den lilla utländska aktör man ändå är. Man ger ingen riktning för 2013 i 2012 årsredovisning. Vidare så har Mabi Rent som ett litet bolag på Aktietorget en mycket låg omsättningslikviditet, dvs. det kan vara mycket svårt att sälja aktien till ett bra pris, speciellt om man handlar med något större poster.

Tittar man på de "reward" sida så tycker jag att priset är mycket pressat just nu. 2011, innan man expanderade till bilhandel och Tyskland så gjorde man en vinst på 75 öre per aktie. Det ger ett P/E tal på 6 med dagens aktiekurs på 4,50 kronor per aktie. Etableringen i Tyskland går bättre än plan så där bör man också kunna visa upp vinst inom en snar framtid. Därför borde en vinst kunna nå en bra bit över 75 öre per aktie. Man har synnergier mellan de olika delarna som man antagligen ännu inte har hunnit arbeta in i företaget vilket också har potential att öka vinsten.

Jag ger ingen scenario för 2013 då det finns för lite information till det och expansionerna inte särredovisas i den offentliga redovisningen. Q1 brukar vara det sämsta kvartalet så jag räknar inte med mycket bättre än ett 0 resultat för perioden. Rapporten kommer på tisdag (21 Maj).  Jag tycker att marknaden värderar in  mycket risk/reward i dagsen pris. Man har expanderat in på nya marknader som bör kunna bidraga till en ökad vinst för företaget. Vågar man använda 2013 till konsolidering av verksamheten och arbeta in synergieffekterna så finns det möjlighet till ökad vinst och en klart högre aktikurs. Jag skulle dock villja se en mer fokuserad strategi och uttänkt expansion framöver där man tar fram (och publiceerar) mål för verksamheten. 

Mitt råd är dock att sälja aktien visst kan man göra en vinst som är bättre än tidigare men det är inte resultatet av en genomtänkt strategi och plannering. Risken är därför för stor.

Vad har jag missat? Kommentera gärna.

Edit: Rådet är reviderat från ett initalt råd att köpa aktien, se mitt följande inlägg.