Eolus Vind

Nu har jag förhalat det här inlägget länge nog. Dags att publicera en analys av ett nytt företag, det var ett tag sedan sist.

Vad som fick mig intresserad av Eolus var nyckeltalen jag såg på introduce.se och verksamhetsområdet, vindkraft. Vem vill inte ha ett företag med P/E 4,1. Nu beror det på varför det har P/E 4,1 men det räckte för att göra mig intresserad. Det är inte heller dumt att vara miljövänlig med sina investeringar.

Eolus Vind bildades 1990 för att bygga och förvalta vindkraftverk. Affärsidéen är att skapa värden inom alla led inom ramen för projektutveckling och drift av vindkraftsanläggningar och erbjuda såväl lokala som internationella investerare attraktiva och konkurrenskraftiga investeringsobjekt i Norden och Baltikum. Det första vindkraftverket etablerades 1991, det 100:e verket etablerades 2003, det 200:e 2008, det 300:e 2011 och det 400:e under 2012. De flesta verken behålls inte för egen räkning utan överförs till andra antingen genom försäljning av egna verk eller att de byggs för kunds räkning. Vid utgången av Q3 2012/2013 (Eolus räkenskapsår är från september till augusti) hade man 66 verk som man drev i egen regi. Huvudmarknaden är i Sverige men från 2006/2007 har man även börjat bygga upp en internationell marknad (Norge, Estland, och Lettland).

Eolus Vind har inte uttryckt någon klar strategi eller vision i sin redovisning, den vision som finns angiven är ganska luddig "att vara den lönsammaste (mest lönsamma?) vindkraftsaktören och en attraktiv samarbetspartner i omställningen till ett hållbart samhälle". Hur mäter man att man är den mest lönsamma aktören när man arbetar inom olika områden? Ska man vara det inom alla områden eller med den mix man har, vilka bolag ska man då jämföra sig mot? Jag är också emot när man sätter lönsamhet som en vision, lönsamheten ska snarare komma av att man gör det man kan bättre än alla andra. Den andra delen att vara en attraktiv samarbetspartner är också det något som är svårt att konkretisera och mäta. Med de verksamhetsområden man har skulle jag heller se något i stil med ”att vara Nordens ledare inom vindkraftverk genom att var den största aktören för nyetablering av vindkraftverk (mätt i antalet nybyggda vindkraftverk), lönsam förvaltare av vindkraftverk för egen och kunds räkning, samt konkurrenskraftigt tillhanda hålla relaterade tjänster".

Jag vill klargöra att även om jag inte gillar deras vision så innebär inte det att jag inte gillar affärsidéen. Tvärtom så tycker jag att det är en bra idé att arbeta inom alla led. Att man driver egna vindkraftverk innebär att man kan skapa sig en bättre förståelse och kunnande av produkten samt skapar en stabilare intjäningsförmåga. Jag gillar även det faktum att man har breddat sig från att bara bygga och förvalta (för egen räkning) vindkraftverk till att man driver dem för annans räkning, det ökar intäkterna samt ger tillgång till en kundbas som inte har vill göra det själv. Jag tror att det är ett område som kommer att växa för Eouls i framtiden och ge en mer stabil bas.

Ett av problemen för Eolus är att man till viss del drabbas av sin egen framgång. Byggs det för många kraftverk så sjunker priset på elcertifikat och lönsamheten för vindkraft som energikälla sjunker. Att man har skapat en gemensam marknad för Norge och Sverige för elcertifikat är dock bra för då marknaden är större och deras produktion av vindkraftverk har en mindre påverkan. Detta kommer speciellt att påverka efter 2017 när ersättningen för elcertifikat sjunker. Ett annat problem är att man borde bygga vindkraft verk på de mest gynnsammaste platserna först vilket gör stödet blir svårare att hitta lönsamma platser. Enligt senast årsredovisningen hade man dock 157 projekt men färdiga tillstånd i pipelinen (vilket borde innebära att det finns många lönsamma projekt kvar att bygga, så det är nog inget större problem).

Även om Eolus bara har del av sina intäkter från elförsäljning bygger argumenten till att kunder ska köpa deras tjänster att uppföra vindkraftverk mycket på lönsamhet av elproduktion och därigenom priset på el. Det är därför värt att titta lite närmare på el marknaden för vindkraftverk. Intäkterna kommer främst från två källor, priset på el samt försäljning av elcertifikat. Elcertifikat är ett system för att öka produktionen av förnybar el. Producenter av förnybar el (vindkraft, vågkraft, solenergi, vågenergi, geometrisk energi, biobränslen, småskaliga vattenkraftverk samt torv i kraftvärmeverk) får ett elcertifikat per producerad MWh (megawattimme). Dessa certifikat kan man sälja på en marknad där andra producenter av el är tvingade att köpa en viss mängd elcertifikat.

Visst är vindkraft en subventionerad elkälla med elcertifikat som kommer att fasas ut till 2035. Efter 2016 kommer vi att se en markant ökning av kvoten (från 14,4 – 15,2%). Den maximala kvoten som måste köpas av företag med kvotplikt kommer att nås 2020 (19,5%, det vill säga 19,5% av all producerad energi måste vara miljövänlig, om man tillverkar annan el så måste man köpa elcertificat så att man kommer upp i den procentsattsen) för att 2025 vara 14,9% var efter vi ser en markant sänkning till 13,7%. Då man har rätt till el certifikat i 15 år efter vindkraftverken har tagits i produktion borde elproducenter försöka maximera nyttan av denna ”puckel”. Det finns därför möjlighet att det kommer att ske en ökning av antalet vindkraftverk i Sverige och Norge de närmast åren, något som gynnar Eouls.

Tittar man på Eolus resultat för 3:e kvartalet där intäkterna mest kom från elproduktion och konsultverksamhet tycker jag att det finns en stabilitet i företaget och en begränsad nedsida vad gäller lönsamhet och aktiekurs. Med ett relativt lågt elpris kan man klara av ett positivt resultat utan att sälja några vindkraftverk. Det borde också garantera en utdelning om minst 1 krona per aktie. Så vid en aktiekurs på 30 kronor ska det mycket till om man inte ska få en avkastning om 3,3% på sitt investerade kapital. Man har dessutom uppnått en så pass stor omsättning att man kan färdigställa större projekt där man sedan sköter drift och skötsel av verken på kundens räkning vilket ytterligare ökar intjäningsförmågan och stabiliteten.

Noterat är att man har genomfört ett flertal nyemissioner sedan starten 1990, inte minde än nio stycken, varav 6 stycken de senaste 10 åren. Man har. Även genomfört 2 apportemissioner och en splitt vilket har ökat aktiekapitalet mer än 4 ggr, från 8,000,000 till 24,907,000 aktier. Jag tror man har nått en kritisk massa och därför inte kommer att växa lika mycket i framtiden vilket innebär att man borde klara tillväxten med det egna kapitalet. Jag tror därför inte att det kommer några större nyemissioner i framtiden.

Det finns risker med Eolus. Miljö el är subventionerad av bidrag och därför känslig för politiska beslut som kan ändra dessa subventioner, dock är det inte direkta statliga subventioner utan subventioner från el kunder via elräkningen så de påverkar inte statskassan och borde därför vara mindre politiskt känsliga. Man har även gjort mycket emissioner historiskt för att finansiera verksamheten och tillväxten. Detta ger en utspädning av aktier och del av vinsten. Med eget kapital på över 37kr per aktie och en relativt stabil balansräkning med en soliditet över 50% tror jag inte på några närstående nyemissioner. Försäljningen av en del av varulagret under Q4 borde även förbättra soliditeten. Det finns även en signifikant likviditets risk i aktien då den är noterad på First North och omsättningen är ofta under 10,000 aktier per dag.

Jag tror inte på någon explosionsartad tillväxt för Eolus utan att man kommer att komma upp i dagens nivåer om nya vindkraftverk per år och en vinst kring 5 – 6 kronor per aktie. Med en mer jämn försäljning kan man öka utdelningen från 20% av resultatet till närmare 50% (deras utdelnings policy är att dela ut 20 – 50% av vinsten anpassat efter investerings behov och finansiell ställning). I ett första steg tror jag utdelningen ökar från 1 krona per aktie till 1,5 kronor per aktie för innevarande räkenskapsår. Dagens kurs ser därför attraktiv ut.

Min rekommendation är därför att köpa in Eolus till sin aktieportfölj. 

Eolus räkenskaper har varit mycket svåra att förstå sig på då de (för mig?) har en udda redovisning på grund av hur verksamheten fundgerar, så jag hoppas att den nya CFO'n som tillträder senare i år borde se över dem för att göra dem lättare att överskåda för investerare, speciellt oss småsparare som inte har samma tid och kunskap som institutionella investerare. Den information man får under redovisnings och värderingsprinciper räcker inte på långa vägar. Jag tycker även att man kan göra mycket för att förbättra sin redovisning för att göra det till ett verktyg för att locka privatinvesterare.  

Doro Q2 2013

Doro har kommit med ännu en stark rapport. Kan man vara kritisk till den? Jag ska försöka.

Försäljningen i USA och Kanada ökade mycket mer än jag hade trott. Det återstår dock att se om detta var tillfälligt eller om man har lyckats penetrera den amerikanska marknaden. Under 2011 hade man en mycket bra försäljning i Kanada under Q2 som man sedan inte kunde leva upp till under Q3 och Q4 samma år.

Mitt stora frågetecken i rapporten är dock försäljningen i Dach (den tysktalande regionen). Problemet är att jag inte kan se en så markant försäljningsökning som man borde ha haft i och med köpet av IVS. Enligt rapporten har man haft en omsättning om 15 miljoner euro under årets 6 första månader. Detta motsvarar grovt räknat 120 miljoner kronor eller 20 miljoner per månad. Då IVS införlivades i mitten av Maj borde således IVS ha bidragit med omkring 30 miljoner i Q2 rapporten. Försäljningen i Dach hamnar dock "bara" på 27,9 miljoner. Under Q1 var försäljningen i Dach 12,6 miljoner vilket borde innebära att IVS bara har bidragit med omkring 15 miljoner kronor i Q2 rapporten. Någon som kan hjälpa mig med en förklaring?

Det mest glädjande i rapporten är försäljningsökningen i Norden. Det visar vilken potential man har i de andra regionerna. Befolkningen här är mycket mindre än i de andra regionerna.

Jag måste även hålla med  Aktieingenjören att det är en besvikelse att man ännu inte kan särredovisa området Care. Det är ett område som jag starkt tror på och som kan ge Doro en "moat". Till viss del kan jag förstå att man vill koncentrera sig på att införliva IVS som är ett stort inköp men ju längre man dröjer med att fokusera mer på Care desto längre lämnar man dörren öppna för konkurrenterna.

Man bör även notera att mycket av ökningen i de långfristiga skulderna kommer att försvinna när man genomför den riktade nyemissionen  som är en del av betalningen för IVS. Jag tycker dock inte att man ska genomföra nyemissionen utan betala mellanskillnaden kontant. Detta baseras dock inte på ekonomiska kalkyler utan mer emotionella, tillväxtmässigt är det nog korrekt att genomföra den då man snabbare kommer att ha kapital att expandera mer.

Jag tror att med den nuvarande aktiekursen på 43 kronor per aktie så ligger kursen kring ett P/E tal runt 10 - 11, vilket jag tycker är lågt med tanke på den tillväxt man verkligen visar. Ni kommer att ha svårt att få mig att övervägs försäljning av mina Doro aktier ett tag till :)

Det finns även ett inlägg om Doro på Redeye.se  men den är inte lika nyktert som Aktieingenjörens. Det gäller att försöka vara kritisk även i uppgång.

Hur slutar man spara?

Detta är nog ett konstigt inlägg. När de flesta andra skriver om hur man sparar för att få pengar över till att investera i aktier kommer det här att handla om hur svårt det kan vara att sluta spara. Jag har nämligen en så pass god ekonomi att jag borde leva bättre än jag gör. Problemet är att jag inte kan sluta spara.

Jag har redan ett så pass stort sparande att jag kan leva på avkastningen resten av livet. Inte ett liv i lyx men ett gott liv med en god månadsbudget. När jag gjorde upp min budget så märkte jag efter ett tag att jag hade en post om 10% sparande. Så även i min budget för det "lata" livet hade jag med sparande. Det har blivit ett levnadssätt att spara, en mantra.

När jag får min lön så har jag en stående överföring där jag avsätter 50% till sparande och det är tänkt att jag ska spendera resten. Det är bara det att det blir en hel del över på det beloppet också även om det är menat att jag "ska" spendera så att jag kan förbättra min levnadsstandard. Det kontot växer också det sakta men säkert.

Jag är nog för svensk och tycker inte om (förstår inte) onödiga utgifter. Varför flyga business class när det är billigare med economy class, man kommer ju fram lika for för det och man får inte så mycket för det man betalar extra (OK, långa resor kan det vara bra med business när företaget betalar). Varför bo i ett 5 stjärnigt hotel när man ändå spenderar den mesta tiden utanför hotellet. Varför ta taxi när det bara är 500 meter att gå? Hur mycket kläder behöver man?

Jag försöker dock, när jag går och handlar mat så tittar jag nu mera efter det dyraste märket. Jag har "gett mig lov" att spendera hela den summan som jag har av satt för mina utgifter. Jag har börjat ge lite pengar till de som behöver de mer än mig.

Vem har inte lekt med tanken på vad man skulle göra om man vann stort på lotto eller göra en extremt bra investering så att man kommer upp i en annan division.  Visst skulle jag spendera mer. Men jag skulle gå tillväga på samma sätt och spara det mesta. Skulle jag vinna 100 miljoner så skulle jag räkna ut avkastning på det (290.000 i månaden) och hitta en lämplig nivå för mina utgifter (58,000, 20%). Jag skulle nog inte kunna släppa lös helt och hållet och bara spendera. Jag skulle nog snarare investera i aktier på ett annat sätt.

Någon annan som har samma problem?

Kapitalkrav för att leva på avkastningen

Jag tänkte försöka mig på en genomgång av vad man bör tänka på om man planerar att leva på sin avkastning. Någat som många nog funderar på i hängmattan under semestern.

Avkastning

Det viktigaste att fundera över är hur mycket man tror att sitt kapital kommer att ge i avkastning efter det att man har gett upp sin inkomst från arbete. Tittar man på portföljteori så har en portfölj 40 – 60% aktier och resterande kapital i riskfria placeringar.

Vad kan vi då räkna med för avkastning på aktier respektive riskfria placeringar? Riksbankens inflationsmål ligger på 2%. Så om vi räknar med att i längden inflationsmålet kommer att uppnås så borde man kunna räkna med en ränta kring 4%. Det skulle ge avkastning på 0,8% efter skatt justerad för inflation. För närvarande ligger KPI kring 0% och räntan på riksgäldsspar på 0,65%). Själv får jag 1,7% när jag binder mina pengar på ett år.

Jag har sett olika siffror på hur mycket aktier i genomsnitt går upp med per år, de varierar från 7 – 11%. När jag räknar så använder jag mig av 8%, dvs 4% premium på räntan enligt ovan.

Sätter vi in dessa siffror i vår aktieportfölj så ska en portfölj generera mellan 5,6% (40%*0,08+60%*0,04) och 6,6% (60%*0,08+40%*0,04). Att beräkna med 6% avkastning kan därför vara lämpligt.

Själv räknar jag dock bara med 5% avkastning då jag vill ha en säkerhetsmarginal.

Budget

Den andra viktiga komponenten är budgeten.

Själv räknar jag på en budget på 16,000 kronor exklusive kostnader för bostad för första personen och 10,000 kronor för varje extra familjemedlem då många kostnader är gemensamma.

När jag räknar på budgeten så räknar jag bort hyra då jag vill äga min bostad och om jag lever på avkastningen då jag vill ha kontroll över mina utgifter. Äger man sin bostad så slipper man dessutom inflationen på den kostnaden vilket håller nere kostnaderna i längden. Dessutom kommer bostaden förhoppningsvis att öka i värde vilket ger ett dolt värde och en extra säkerhetsmarginal.

Kapitalet

Sedan gäller det att bestämma sig för om man vill spenderat sitt sparade kapital eller om man vill ha det kvar när den dagen kommer. Att ha det kvar ger ett bra arv till sina efterkommande men kräver också att man måste spara mer pengar innan man kan slå sig till ro.

Själv så räknar jag med att spendera kapitalet men också att jag lever tills jag blir 100.

Inflationen

Inflationen är också mycket viktig när man räknar om man kan leva på avkastningen. Det kapital man har måste inte bara generera pengar till utgifterna i sin budget men även också till att behålla samma levnadsstandard.

Dock måste man vara uppmärksam på om man man vill ha kapitalet kvar eller inte. Vill man ha samma kapital kvar så måste man räkna inflation på sitt sparkapital. Vill man inte har kapitalet kvar räcker det med att räka inflation på sina utgifter.

För att illustrera skillnaden. Om inflationen är 5% och du har 1,000,000 kronor och får 10% ränta som du vill leva på så måste du nästa år ha 1,050,000 kvar för att få samma köp kraft på din ränta. År 1 får du 0,10*1,000,000 = 100,000 i ränta, för att behålla samma köpkraft nästa år behöver du få 100,000 * 0,05 = 105,000 i ränta. d.v.s du behöver ha 105,000/0,10 = 1,050,000 i kapital.

Vill du inte ha kapitalet kvar kan du ju använda en del av det för att kompensera för inflationen. Om du vill behålla samma köpkraft år 2 enligt exemplet ovan så använder du dig av 5,000 kronor av kapitalet för att kompensera för inflationen vilket gör att du bara har 995,000 kvar nästa år för att generera avkastning.

Enligt ovan så använder jag mig av riksbankens 2% mål när jag räknar på min budget.

Pension

När pensionen börjar betalas ut så kommer man att få ett bidrag till sina utgifter.

När jag räknar så räknar jag endast med grundpensionen. Det gör jag för att jag har en pension som kommer att utbetalas till mig i en klumpsumma om jag går i pension innan 55.

Skatt

Staten ska ju också ha sitt av kapitalvinster. För närvarande ligger kapitalskatten på 30% i Sverige. Dock kan man välja att slå sig till ro utomlands där man inte behöver betala någon kapitalskatt. Observera dock att under en övergångsperiod kan du få betala skatt även om du har skrivit dig utomlands (se skatteverket). Som det påpekas i kommentarsfälten så kan man även minska skatten med ett ISK eller en kapitalförsäkring. Om du köper 100,000 Telia aktier för att leva på avkastningen så skulle skatten på utdelningen bli 85,500 (30%) om du har dem i ett vanligt värdepapperskonto men sjunka till 30,000 om du har dem i ett ISK (10%) med dagens statslåneränta (2,16%).

Kapitalet kvar

Nu har vi tillräckligt med information för att beräkna hur mycket kapital vi behöver för att klara oss. Det är enklare att räkna på om man vill ha kapitalet kvar så vi börjar med det.

Vi vill hålla en budget om 16,000 med dagens värde. Vi behöver därför få en årlig avkastning om 192,000 som kommer att behöva öka med inflationen varje år. Räknar vi med mina siffror nedan så behöver vi ha ett kapital om 6,857,143 kronor för att klara oss (sedan behöver vi även pengar till att köpa en bostad)

Vi behöver budget/(avkastning på kapital – inflationen)*behållning efter skatt

Budget = 192,000

avkastning på kapital = 6%

Inflation = 2%

Behållning efter skatt = 70%

Dock bör vi komma ihåg att vi kommer att få extra tillskott när vi börjar få pension. Men för att räkna med det blir det lite mer komplicerat.

Inget kapital kvar

Vi vill fortfarande hålla en budget om 16,000 med dagens värde men nu kan vi använda oss av kapitalet och behöver därför inte öka det med inflationen. Dock behöver vi bestämma oss för hur länge vi räknar med att behöva generera avkastningen. För att inte behöva gå in på mer komplicerade matematiska formler kan vi använda oss av excel och ”trial and error”. Vi behöver 4,900,000 kronor för att klara oss i 50 år utan att räkna med pensionen (plus kapital för en bostad).

Kapital år 1 (A)	Budget år 1 (B)	Behållning efter år 1 (C=A-B)
Kapital år 2 (D=C*avkastning)	Budget år 2 (E=B*Inflation)	Behållning efter år 2 (D-E)

Den andra raden kan sedan kopieras för antalet år som behövs. Man kan göra fasta referenser i excel till avkastningen och inflationen så kan man experimentera med olika scenarion.

(Vill man vara riktigt noggrann kan man lägga till en fjärde kolumn till tabellen då exemplet enligt ovan räknar med att hela budgeten är en kostnad dag ett av det nya året. Man kan räkna ut vad räntan blir på den del av budgeten man inte spenderar (budgeten / 2 * avkastningen) och lägga till det till kapitalet. Dock tycker jag att man inte ska vara så noggrann för att få ännu en liten säkerhetsmarginal)

Även här kommer vi att få extra tillskott när vi börjar få pension. Det är lite lättare att räkna med när man använder sig av excel. Grundpensionen ligger för närvarande kring 7,500 kronor per månad eller 90,000 per år och är inflations justerad. Vad vi behöver göra är att se hur många år det är kvar till pension för att se hur mycket vi kan beräknas få per år då och subtrahera det från budgeten det året vi får pension.

Låt säga att vi kommer att gå i pension om 10 år och att inflationen är 2%. Pensionen vi pensioneringstillfället räknas då ut som

=nuvarande pension*power(1+inflationen;antal år till pensionering)

=90,000power(1+0,02;10) = 90,000*1,22=109,800 kronor.

Lägger vi in det i cellen för budget för år 11 så kommer våran ”trial and error” metod fram till att vi ”endast” behöver 3,050,000 kronor för att slå oss till ro för att klara oss i 50 år.

Har ni andra pensioner är det bara att gör likadant med dessa belopp.

Om det är någon som kan ge en formel för hur man beräknar det så är det en välkommen kommentar. Tar även tacksamt emot andra kommentarer om jag har missat något.

Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?

Nu när alla kommer med sina halvårs uppdateringar tänkte jag vara lite mer filosofisk och ställa mig frågan "Är vi samhällsekonomiskt lönsamma?".

Man läser ofta att vi bör spara mer för att få en bättre ekonomi. För en stor del av befolkning håller jag med att det stämmer. Man bör ha en buffert för oförutsedda utgifter och se till att en del av inkomsterna sparas varje månad. Det ger en trygghet både personligt och samhällsekonomiskt där vi klarar av både personliga förändringar och förändringar i vår omvärld. Har man en tillräckligt stor del sparad på ett bankkonto eller annan säker placering kan/bör man titta på lite mer riskfyllda placeringar som aktier det ger möjlighet till bättre avkastning och skapar ett intresse för ekonomi generellt. 

Men för oss som sparar för att kunna leva på avkastningen, är vi samhällsekonomiskt lönsamma? Vad vi säger är att vi inte vill jobba och bidraga till samhället som stort. Vi vill att andra ska göra jobbet åt oss så vi kan luta oss tillbaka och dricka en Martini vid poolkanten eller resa till Bhutan för att se världen. Är inte vi extrema i våra värderingar då vi inte bidrar till samhället i stort (när vi väl har nått vårt mål).

Konsumtion är ju det som genererar ekonomisk utveckling och det som gör att värdet på våra aktier växer. Följer allt för många i våra fotspår så blir det ju ingen tillväxt eftersom ingen konsumerar något. För att kunna leva på sina tillgångar som småsparare (vilket vi trotts våra miljoner i aktier är), måste vi anpassa vår budget till att klara av avkastningen på vårt kapital och leva relativt begränsat. Skulle vi spendera både lönen från vårt arbete OCH avkastningen på vårt kapital kan vi leva mer bekvämt samt generera tillväxt vilket skapar mer jobb och tillväxt för de bolag vi har investerat i.

De flesta av oss investerar dessutom i aktier vilket är handel i en andrahandsmarknad av delar i företag. Det bidrar heller inte nämnvärt till att bättra på ekonomin, ja vi tillhandahåller möjlighet till företagen att fylla på sina kassor via emissioner men vi behöver inte deltaga. Så aktiemarknaden i sig självt bidrar inte med något värde till samhällsekonomin efter det att ett företag har etablerat sig på marknaden. Ja, vi tillhandahåller en riskspridning där entreprenörer och riskkapitalister kan likvidera resultatet av sina risktagande, men det bidrar inte i sig självt till nya företag, jobb och tillväxt. 

För att besvara min fråga innan jag svävar ut lite så skulle jag vilja säga att vi inte är samhällsekonomiskt lönsamma utan att vi är väldigt själviska i vårt agerande. Observera att jag säger inte att det är fel att vara det, mycket av ekonomiskt tänkande och då speciellt marknadsekonomi bygger på själviskhet. Kärnan i efterfrågan i modellen för tillgång och efterfrågan är att individer agerar själviskt.

Att agera som "Angel Investor" eller "venture capitalist" borde vara mer samhällsekonmiskt främjande då det skapar nya företag och nya arbetstillfällen. Det borde även ge bättre avkastning (risk/reward) och öka möjligheten till att investera i rätt företag* (speciellt om vi investerar i ett mindre företag där vi kan påverka hur det sköts). Nackdelen är dock att vi är små aktörer och vill sprida våra risker och i viss mån minimera dem, direkt investeringar är mer riskfyllda då man vanligtvis söker efter kapital när man inte har någon dokumenterad intjäningsförmåga.

Finns det något forum för dem som vill investera i start-up företag för att göra vinst (crowdfunding finns men vad jag känner till finns det ingen där man genererar vinst)? Det finns även riskkapitalbolag men där behöver man investera stora summor.

* Jag antar här att vi istället för att lära oss om aktier investerar tiden till att lära oss om företagande.

Ränta

Det var ett tag sedan sist, men jobbet har tagit ut sin rätt.

Jag skulle vilja göra två förslag på två reformer angående räntan. Den första är nog redan ganska omdebatterad och är att avskaffa ränteavdraget. Jag tycker att båda de två politiska blocken borde vara för den. De borgliga är emot statliga ingrepp och bidragspolitik. Det socialdemokratiska blocket borde också vara emot det då det gynnar rika mer än det gynnar fattiga. Det skapar dessutom en överbelåning vilket inte är bra för samhället i sin helhet.

Ränteavdraget gör att man kan dra av 30% av sina räntekostnader om man har andra kapitalintäkter eller lön från arbete att kvitta dem emot. Det enda kraven är att det är ränta från ens egna skuld och att man har betalt den (dock ej studieskuld). Ränteavdraget gör att man kan låna mer än man borde och ökar således befolkningens skulder. I ett läge när vi är överbelånade och borde minska vår skuldsättning så vore det lämpligt att ta bort ränteavdraget. Det är även ett bra läge nu när räntan är så låg och påverkar låntagare minimalt. Förslaget skulle innebära att folk lånar mindre kapital och vi får en stabilare ekonomi. Gör man det samtidigt som riksbanken sänker styrräntan borde det få en minimal effekt.

Det andra förslaget är nog inte lika omdebatterat eller något man tänker på i vanliga fall. Det är att ta bort kapitalskatten på den del av räntan som utgör inflation. Som bekant består den nominella räntan av två delar, realränta och inflation. Realräntan är det avkastning över inflationen som man vill ha för att låna ut sitt kapital. I och med att man betalar kapitalskatt på hela den nominella räntan så betalar man således även skatt på inflationen. Detta gör att man som långivare kräver en högre nominell ränta för att låna ut sitt kapital. Tar man bort skatten på inflationsdelen av den nominella räntan skulle räntenivån sjunka och räntefluktuationen skulle minska. Även detta är lämpligt att göra nu när inflationen är så låg. Följande lilla tablell visar hur förslaget skulle påverka avkastningen med och utan skatt på inflationen.

  

Real ränta	Inflation	Nominell ränta	Avkastning Efter skatt (inkl inflation)	Avkastning Efter skatt (excl inflation)
2.00%	1.00%	3.00%	2.10%	2.40%
2.00%	2.00%	4.00%	2.80%	3.40%
2.00%	3.00%	5.00%	3.50%	4.40%
2.00%	4.00%	6.00%	4.20%	5.40%
2.00%	5.00%	7.00%	4.90%	6.40%
2.00%	6.00%	8.00%	5.60%	7.40%
2.00%	7.00%	9.00%	6.30%	8.40%

Skulle inflationen enligt tabellen stiga till 5% får vi faktiskt en negativ avkastning när vi beskattar både realränta och inflation (den effektiva avkastningen är 4.9% medan inflationen är 5%, dvs vår köpkraft minskar med 0.1%). Beskattar vi inte inflationen får vi alltid en positiv avkastning. 

Om vi vänder på det hela så kräver en långivare högre realränta ju högre inflationen är för att kompensera för vad man måste betala i skatt på inflationen. Enligt vårat exempel ovan om 5% inflation skulle en långivare kräva 9.14% (4.14% real ränta och 5 % inflation, 9.14*0.7 = 6.4) ränta för att få samma avkastning som när man inte betalar skatt på inflationen. Med andra ord, skatt på inflationen ger större svängningar i den nominella räntan.

Jag vet inte hur blocken skulle ställa sig till detta förslag men jag tycker det är konstigt att vi behöver betala skatt på inflationen då inflation i sig är en form av skatt på våra besparingar.

Om båda förslagen införs samtidigt borde de till viss del ta ut varandra för stattskassan. Jag skulle gissa att det skulle få e viss positiv effekt då jag förmodar att vi har mer lån än vad vi har sparade medel. De borde även till en viss mån ta ut varandra för låntagaren då det ena förslaget ökar utgifterna (då avdraget tas bort) men medan det andra minskar utgifterna (då det sänker räntenivån) Jag tror även att det skulle få en positiv effekt på ekonomin som helhet. Dels genom att vi får en mindre belåning vilket minskar den finansiella risken för ekonomin, dels vi får en mindre fluktuation i räntan och mindre svängningar i ränteläget.

Dollar

Jag tittade på Kapitalismens Återvändsgränd (End of the Road - How money became worthless) på URplay. Det är en ganska skrämmande bild dom måla upp så jag hat tittat lite närmare på det hela. Jag bör dock trycka på att jag inte är National Ekonom (har dock läst National Ekonomi A, 20p för länge sedan) och jag kan ha räknat fel eller förstått, men jag har länkat alla de källor jag har använt, så det är bara att skaffa er en egen förståelse.

Först lite siffror. Tittar man på USA's bytesbalans (skillnaden på van man producerar och förbrukar) så har man mellan 1971 och 2009  förbrukat varor och tjänster för US$ 7,772,729,000,000 mer än vad man har producerat (Utrikespolitiska institutet). Det är en stor siffra vilket motsvarar 1,160 US$ per person om man räknar med att jordens befolkning är 6,700 miljoner. Det innebär att med en befolkning på 314 miljoner är USA "skyldiga" resten av värden US$ 1,217 per person sedan 1971. Tittar man bara på handelsbalansen (Vilket bara tittat på export vs import) så är skillnaden större (US$ 9,049,320,000,000) dvs, mycket tack vara turism, patent och licenser hålls bytesbalansen nere.

Vid utgången av 2009 hade världens länder en samlad valutareserv på US$ 8,164,429,000,000. Av dessa kan (om jag förstår termen "unallocated reserves" korrekt) man härleda US$ 4,590,412,000,000 till olika valutor (resten utgör reserver av okänd valuta). Av de man kunde härleda utgjorde US$ 2,847,572,000,000 av US dollar eller 62% av den totala valuta reserven är i US$. Tar man 62% av den totala valutareserven så skulle US$ 5,064,643,000,000 utgöra valutareserver i olika länder. (IMF) 

Tittar vi på 2009 (Vilket är det senaste året jag har hittat jämförbar statistik för) så var bytesbalansen US$ -378,000,000,000. Under samma år var den vara man exporterade mest av "Petrolium oils, refined" till ett värde av US$ 34,953,591,172 (The Observatory). Det är inte riktigt sant, då man faktisk "exporterade" US$ till ett värde av 148,973,000,000 under samma år (den samlade kända valutareserven i US$ ökade med det värdet). Räknar man med att 62% av den totala valutareserven är i US$ och ökningen av "unallocated reserves" var lika stor i US$ så "exporterade" man US$ 240,151,000,000, vilket utgör 63.5% av bytesbalansen eller 687% större än den vara man exporterade mest av. Räknar man totalt så har man "exporterat" 5,061,946,000,000 US$ till resten av värden (62% av "total reserves").

Under  1944 så skapades Bretton Woods systemet vilket är ett system av regler, institutioner och processer för att reglera det internationella monetära systemet (IMF och vad som idag är World Bank Group skapades samtidigt). De viktigaste inslagen i Bretton Woods-systemet var en skyldighet för varje land att anta en penningpolitik som upprätthålls växelkursen genom att knyta sin valuta till dollarn och möjligheten av IMF för att överbrygga tillfälliga obalanser i betalningarna (Det var tänkt att använda en nya valuta "Bancor" (lägg det på minnet det är troligt att ni kommer att höra mer av det i framtiden) som världs valuta till vilken valutorna skulle vara knuten, men USA vill ha dollarn till reserv valuta vilket man fick). Man hade fasta växelkurser mellan olika valutor och den amerikanska dollarn var fixerad till ett värde av US$35 per ounce (31.1gram). (Wikipedia)

Tidigare var valutorna uppbackade av guld men nu var de  uppbackade av US$ vilken i sig var uppbackad av guld. Det vill säga när "the great depression" inträffade had alla valutor ett värde då de var kopplade till guld.  "Imbalances in international trade were theoretically rectified automatically by the gold standard. A country with a deficit would have depleted gold reserves and would thus have to reduce its money supply. The resulting fall in demand would reduce imports and the lowering of prices would boost exports; thus the deficit would be rectified. Any country experiencing inflation would lose gold and therefore would have a decrease in the amount of money available to spend." Dock hade valutorna ingen fast växelkurs mellan varandra vilket man ville åtgärda med Bretton Woods.

Det finns dock ett problem med att ha ett lands valuta som "reserve currency", för att bibehålla Bretton Woods systemet måste USA hålla ett underskott i betalningsbalansen (bytesbalans + kapitalbalans + finansiell balans) för tillför likviditet för att kunna växla dollar mot guld. Har man mer dollar så har man mer dollar än guld och dollarn är övervärderad. Å andra sidan måste man ha ett överskott i betalningsbalansen för att bibehålla förtroende för dollarn. (Triffin's dilema) 

Bretton woods fungerade dock bra till en början med en stark amerikansk export, men då framför allt Japan's och Tyskland's ekonomier växte krympte USA's andel av världens export. Å andra sidan medförde vietnamkriget och inhemska sociala program att tillgången på dollar ökade. Detta ledde till inflation och värdet på dollarn minskade. Mer ett fast värde på dollarn om 35 dollar per ounce guld så hade utländska banker mer dollar än vad USA hade guld i sina reserver, vilket gjorde att länder började kräva tillbaka guld från USA. Detta medförde att Nixon1971 enhälligt avbröt kopplingen till guld och länder kunde inte längre kräva tillbaka guld i utbyte mot dollar.  I och med detta så har Dollar och andra valutor inte längre något reellt värde och är vad man kallar för "fiat currencies". (Nixon Shock)

En valutareserv är en stats reserv av utländska valutor för att kunna försvara eller manipulera dess värde. Under en fast växelkurs hade man en valutareserv för att skapa en stabil valuta så att investerare inte kan spekulera i att en valuta ska försvagas (Finanskrisen 1990 - 1994). Under en flytande växelkurs har man den för att kunna påverka valutansvärde. 

I och med att dollarn (eller andra valutor) inte längre har ett reellt värde behöver man inte längre ha en balans i sin handelsbalans. För USA som är den största ekonomin och med att dollarn har varit valutan för olja (petro-dollar) har länder fortsatt att jämföra sin växelkurs mot dollarn. Genom att ha en låg växelkurs kan man sälja varor billigare till USA och andra länder då varorna blir billigare för konsumenter i andra länder. Ett sätt att hålla sina egna valutor billigare får man om man köper dollar. Så genom åren har man köpt på sig dollar för att hålla sin egna valuta lågt värderad. 

Med de ekonomiska problem man har för tillfället har man inför ett program (Quantitative easing, QE) som kort innebär att man ökar peningmängden i USA (US$), d.v.s det finns mer dollar i omlopp, detta gör att värdet på dollar minskar. Detta gör att de valutareserver som olika länder har minskar i värde. Detta görs samtidigt som länder börjar handla direkt med varandra, utan att använda dollar. Dvs. tillgången ökar samtidigt som efterfrågan minskar. Det naturliga vore då att sälja av sina dollar reserver för att inte värdet på valutareserven ska minska i värde. Skulle detta ske så kommer utbudet att öka ytterligare och dollarn försvagas ännu mer i värde, vilket får till följd att fler länder säljer sina valutareserver och dollarn sjunker ännu mer. Dock har länder enligt ovan ett självintresse att inte sälja av sina dollar då landets varor och tjänster blir dyrare (ett sätt att till viss nivå undvika detta är att sälja en valuta i reserven (dollar) och köpa en annan (Euro)). Dock vill ingen vara den som är sist med att sälja sina dollar om en större utförsäljning skulle ske. Vi går därför en skör balansgång idag för i längden är det inget som andra länder kommer att acceptera, inte heller vi som medborgare. 

Varför ska Sverige ha en valutareserv på 195 miljarder kronor (wikipedia) som kan användas till att skapa värde för den svenska befolkningen. Dessutom skulle vår förmögenhet öka då vi får en starkare växelkurs och kan handla varor billigare (fast det skulle också få en öka arbetslöshet som konsekvens då vi säljer mindre till utlandet). Det senare kan låta som en förklaring till min fråga, men tag då i beaktande vad jag skrev i förra paragrafen.

Går vi tillbaka till dollarns värde mot guld under Bretton Woods US$ 35/ounce och jämför det med dagens guld pris på US$ 1,387/ounce så är dollarn övervärderad 40 gånger, dvs växelkursen mot svenska kronan skulle inte vara 6.5 kronor/dollar utan 0.16 kronor/dollar, m.a.o 1,000 dollar skulle bara vara värda 25 dollar.


Om vi går tillbaka till mina siffror i början så är dollarn också kraftigt övervärderad. Det finna upp emot US$5,061,946,000,000 som innehavs av länder till vilka de har "rätt" till varor  från USA. Enligt The Observatory uppgår USA's export nästan till 1,000,000,000,000. M.a.o. så har man "rätt" till 5 års produktion av varor utan att behöva ge något tillbaka förutom US$.

Detta är något som kommer att justeras vad tiden lider, när och hur spekulerar jag inte här, men jag har sålt av mina US$ som jag hade på ett konto. Dock är jag fortfarande starkt beroende av dollarn då min lön och mitt pensionssparande är i dollar. Så för mig var det ganska dumt att ha dollar på ett konto.

Jag tror jag vågar publicera det här och inväntar kommentarer.