Ränta

Det var ett tag sedan sist, men jobbet har tagit ut sin rätt.

Jag skulle vilja göra två förslag på två reformer angående räntan. Den första är nog redan ganska omdebatterad och är att avskaffa ränteavdraget. Jag tycker att båda de två politiska blocken borde vara för den. De borgliga är emot statliga ingrepp och bidragspolitik. Det socialdemokratiska blocket borde också vara emot det då det gynnar rika mer än det gynnar fattiga. Det skapar dessutom en överbelåning vilket inte är bra för samhället i sin helhet.

Ränteavdraget gör att man kan dra av 30% av sina räntekostnader om man har andra kapitalintäkter eller lön från arbete att kvitta dem emot. Det enda kraven är att det är ränta från ens egna skuld och att man har betalt den (dock ej studieskuld). Ränteavdraget gör att man kan låna mer än man borde och ökar således befolkningens skulder. I ett läge när vi är överbelånade och borde minska vår skuldsättning så vore det lämpligt att ta bort ränteavdraget. Det är även ett bra läge nu när räntan är så låg och påverkar låntagare minimalt. Förslaget skulle innebära att folk lånar mindre kapital och vi får en stabilare ekonomi. Gör man det samtidigt som riksbanken sänker styrräntan borde det få en minimal effekt.

Det andra förslaget är nog inte lika omdebatterat eller något man tänker på i vanliga fall. Det är att ta bort kapitalskatten på den del av räntan som utgör inflation. Som bekant består den nominella räntan av två delar, realränta och inflation. Realräntan är det avkastning över inflationen som man vill ha för att låna ut sitt kapital. I och med att man betalar kapitalskatt på hela den nominella räntan så betalar man således även skatt på inflationen. Detta gör att man som långivare kräver en högre nominell ränta för att låna ut sitt kapital. Tar man bort skatten på inflationsdelen av den nominella räntan skulle räntenivån sjunka och räntefluktuationen skulle minska. Även detta är lämpligt att göra nu när inflationen är så låg. Följande lilla tablell visar hur förslaget skulle påverka avkastningen med och utan skatt på inflationen.

  

Real ränta	Inflation	Nominell ränta	Avkastning Efter skatt (inkl inflation)	Avkastning Efter skatt (excl inflation)
2.00%	1.00%	3.00%	2.10%	2.40%
2.00%	2.00%	4.00%	2.80%	3.40%
2.00%	3.00%	5.00%	3.50%	4.40%
2.00%	4.00%	6.00%	4.20%	5.40%
2.00%	5.00%	7.00%	4.90%	6.40%
2.00%	6.00%	8.00%	5.60%	7.40%
2.00%	7.00%	9.00%	6.30%	8.40%

Skulle inflationen enligt tabellen stiga till 5% får vi faktiskt en negativ avkastning när vi beskattar både realränta och inflation (den effektiva avkastningen är 4.9% medan inflationen är 5%, dvs vår köpkraft minskar med 0.1%). Beskattar vi inte inflationen får vi alltid en positiv avkastning. 

Om vi vänder på det hela så kräver en långivare högre realränta ju högre inflationen är för att kompensera för vad man måste betala i skatt på inflationen. Enligt vårat exempel ovan om 5% inflation skulle en långivare kräva 9.14% (4.14% real ränta och 5 % inflation, 9.14*0.7 = 6.4) ränta för att få samma avkastning som när man inte betalar skatt på inflationen. Med andra ord, skatt på inflationen ger större svängningar i den nominella räntan.

Jag vet inte hur blocken skulle ställa sig till detta förslag men jag tycker det är konstigt att vi behöver betala skatt på inflationen då inflation i sig är en form av skatt på våra besparingar.

Om båda förslagen införs samtidigt borde de till viss del ta ut varandra för stattskassan. Jag skulle gissa att det skulle få e viss positiv effekt då jag förmodar att vi har mer lån än vad vi har sparade medel. De borde även till en viss mån ta ut varandra för låntagaren då det ena förslaget ökar utgifterna (då avdraget tas bort) men medan det andra minskar utgifterna (då det sänker räntenivån) Jag tror även att det skulle få en positiv effekt på ekonomin som helhet. Dels genom att vi får en mindre belåning vilket minskar den finansiella risken för ekonomin, dels vi får en mindre fluktuation i räntan och mindre svängningar i ränteläget.

Dollar

Jag tittade på Kapitalismens Återvändsgränd (End of the Road - How money became worthless) på URplay. Det är en ganska skrämmande bild dom måla upp så jag hat tittat lite närmare på det hela. Jag bör dock trycka på att jag inte är National Ekonom (har dock läst National Ekonomi A, 20p för länge sedan) och jag kan ha räknat fel eller förstått, men jag har länkat alla de källor jag har använt, så det är bara att skaffa er en egen förståelse.

Först lite siffror. Tittar man på USA's bytesbalans (skillnaden på van man producerar och förbrukar) så har man mellan 1971 och 2009  förbrukat varor och tjänster för US$ 7,772,729,000,000 mer än vad man har producerat (Utrikespolitiska institutet). Det är en stor siffra vilket motsvarar 1,160 US$ per person om man räknar med att jordens befolkning är 6,700 miljoner. Det innebär att med en befolkning på 314 miljoner är USA "skyldiga" resten av värden US$ 1,217 per person sedan 1971. Tittar man bara på handelsbalansen (Vilket bara tittat på export vs import) så är skillnaden större (US$ 9,049,320,000,000) dvs, mycket tack vara turism, patent och licenser hålls bytesbalansen nere.

Vid utgången av 2009 hade världens länder en samlad valutareserv på US$ 8,164,429,000,000. Av dessa kan (om jag förstår termen "unallocated reserves" korrekt) man härleda US$ 4,590,412,000,000 till olika valutor (resten utgör reserver av okänd valuta). Av de man kunde härleda utgjorde US$ 2,847,572,000,000 av US dollar eller 62% av den totala valuta reserven är i US$. Tar man 62% av den totala valutareserven så skulle US$ 5,064,643,000,000 utgöra valutareserver i olika länder. (IMF) 

Tittar vi på 2009 (Vilket är det senaste året jag har hittat jämförbar statistik för) så var bytesbalansen US$ -378,000,000,000. Under samma år var den vara man exporterade mest av "Petrolium oils, refined" till ett värde av US$ 34,953,591,172 (The Observatory). Det är inte riktigt sant, då man faktisk "exporterade" US$ till ett värde av 148,973,000,000 under samma år (den samlade kända valutareserven i US$ ökade med det värdet). Räknar man med att 62% av den totala valutareserven är i US$ och ökningen av "unallocated reserves" var lika stor i US$ så "exporterade" man US$ 240,151,000,000, vilket utgör 63.5% av bytesbalansen eller 687% större än den vara man exporterade mest av. Räknar man totalt så har man "exporterat" 5,061,946,000,000 US$ till resten av värden (62% av "total reserves").

Under  1944 så skapades Bretton Woods systemet vilket är ett system av regler, institutioner och processer för att reglera det internationella monetära systemet (IMF och vad som idag är World Bank Group skapades samtidigt). De viktigaste inslagen i Bretton Woods-systemet var en skyldighet för varje land att anta en penningpolitik som upprätthålls växelkursen genom att knyta sin valuta till dollarn och möjligheten av IMF för att överbrygga tillfälliga obalanser i betalningarna (Det var tänkt att använda en nya valuta "Bancor" (lägg det på minnet det är troligt att ni kommer att höra mer av det i framtiden) som världs valuta till vilken valutorna skulle vara knuten, men USA vill ha dollarn till reserv valuta vilket man fick). Man hade fasta växelkurser mellan olika valutor och den amerikanska dollarn var fixerad till ett värde av US$35 per ounce (31.1gram). (Wikipedia)

Tidigare var valutorna uppbackade av guld men nu var de  uppbackade av US$ vilken i sig var uppbackad av guld. Det vill säga när "the great depression" inträffade had alla valutor ett värde då de var kopplade till guld.  "Imbalances in international trade were theoretically rectified automatically by the gold standard. A country with a deficit would have depleted gold reserves and would thus have to reduce its money supply. The resulting fall in demand would reduce imports and the lowering of prices would boost exports; thus the deficit would be rectified. Any country experiencing inflation would lose gold and therefore would have a decrease in the amount of money available to spend." Dock hade valutorna ingen fast växelkurs mellan varandra vilket man ville åtgärda med Bretton Woods.

Det finns dock ett problem med att ha ett lands valuta som "reserve currency", för att bibehålla Bretton Woods systemet måste USA hålla ett underskott i betalningsbalansen (bytesbalans + kapitalbalans + finansiell balans) för tillför likviditet för att kunna växla dollar mot guld. Har man mer dollar så har man mer dollar än guld och dollarn är övervärderad. Å andra sidan måste man ha ett överskott i betalningsbalansen för att bibehålla förtroende för dollarn. (Triffin's dilema) 

Bretton woods fungerade dock bra till en början med en stark amerikansk export, men då framför allt Japan's och Tyskland's ekonomier växte krympte USA's andel av världens export. Å andra sidan medförde vietnamkriget och inhemska sociala program att tillgången på dollar ökade. Detta ledde till inflation och värdet på dollarn minskade. Mer ett fast värde på dollarn om 35 dollar per ounce guld så hade utländska banker mer dollar än vad USA hade guld i sina reserver, vilket gjorde att länder började kräva tillbaka guld från USA. Detta medförde att Nixon1971 enhälligt avbröt kopplingen till guld och länder kunde inte längre kräva tillbaka guld i utbyte mot dollar.  I och med detta så har Dollar och andra valutor inte längre något reellt värde och är vad man kallar för "fiat currencies". (Nixon Shock)

En valutareserv är en stats reserv av utländska valutor för att kunna försvara eller manipulera dess värde. Under en fast växelkurs hade man en valutareserv för att skapa en stabil valuta så att investerare inte kan spekulera i att en valuta ska försvagas (Finanskrisen 1990 - 1994). Under en flytande växelkurs har man den för att kunna påverka valutansvärde. 

I och med att dollarn (eller andra valutor) inte längre har ett reellt värde behöver man inte längre ha en balans i sin handelsbalans. För USA som är den största ekonomin och med att dollarn har varit valutan för olja (petro-dollar) har länder fortsatt att jämföra sin växelkurs mot dollarn. Genom att ha en låg växelkurs kan man sälja varor billigare till USA och andra länder då varorna blir billigare för konsumenter i andra länder. Ett sätt att hålla sina egna valutor billigare får man om man köper dollar. Så genom åren har man köpt på sig dollar för att hålla sin egna valuta lågt värderad. 

Med de ekonomiska problem man har för tillfället har man inför ett program (Quantitative easing, QE) som kort innebär att man ökar peningmängden i USA (US$), d.v.s det finns mer dollar i omlopp, detta gör att värdet på dollar minskar. Detta gör att de valutareserver som olika länder har minskar i värde. Detta görs samtidigt som länder börjar handla direkt med varandra, utan att använda dollar. Dvs. tillgången ökar samtidigt som efterfrågan minskar. Det naturliga vore då att sälja av sina dollar reserver för att inte värdet på valutareserven ska minska i värde. Skulle detta ske så kommer utbudet att öka ytterligare och dollarn försvagas ännu mer i värde, vilket får till följd att fler länder säljer sina valutareserver och dollarn sjunker ännu mer. Dock har länder enligt ovan ett självintresse att inte sälja av sina dollar då landets varor och tjänster blir dyrare (ett sätt att till viss nivå undvika detta är att sälja en valuta i reserven (dollar) och köpa en annan (Euro)). Dock vill ingen vara den som är sist med att sälja sina dollar om en större utförsäljning skulle ske. Vi går därför en skör balansgång idag för i längden är det inget som andra länder kommer att acceptera, inte heller vi som medborgare. 

Varför ska Sverige ha en valutareserv på 195 miljarder kronor (wikipedia) som kan användas till att skapa värde för den svenska befolkningen. Dessutom skulle vår förmögenhet öka då vi får en starkare växelkurs och kan handla varor billigare (fast det skulle också få en öka arbetslöshet som konsekvens då vi säljer mindre till utlandet). Det senare kan låta som en förklaring till min fråga, men tag då i beaktande vad jag skrev i förra paragrafen.

Går vi tillbaka till dollarns värde mot guld under Bretton Woods US$ 35/ounce och jämför det med dagens guld pris på US$ 1,387/ounce så är dollarn övervärderad 40 gånger, dvs växelkursen mot svenska kronan skulle inte vara 6.5 kronor/dollar utan 0.16 kronor/dollar, m.a.o 1,000 dollar skulle bara vara värda 25 dollar.


Om vi går tillbaka till mina siffror i början så är dollarn också kraftigt övervärderad. Det finna upp emot US$5,061,946,000,000 som innehavs av länder till vilka de har "rätt" till varor  från USA. Enligt The Observatory uppgår USA's export nästan till 1,000,000,000,000. M.a.o. så har man "rätt" till 5 års produktion av varor utan att behöva ge något tillbaka förutom US$.

Detta är något som kommer att justeras vad tiden lider, när och hur spekulerar jag inte här, men jag har sålt av mina US$ som jag hade på ett konto. Dock är jag fortfarande starkt beroende av dollarn då min lön och mitt pensionssparande är i dollar. Så för mig var det ganska dumt att ha dollar på ett konto.

Jag tror jag vågar publicera det här och inväntar kommentarer.